Annons

Annons

Annons

Annons

Annons

Västmanlands län

Insändare
Om Artskyddsförordningen och nattskärran

Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.

Nattskärran lägger sina ägg på marken. Fotograf: Harald Eriksson

Annons

Vad är väl en artskyddsförordning värd, när den ställs mot Köpings kommun? Linné kallade fågeln ”nattklappa” för att den ibland, i mörkret, kan ställa sig rakt ovanför ditt huvud och nyfiket klappa med vingarna. Det vetenskapliga artnamnet ”Caprimulgus” fick fågeln för den antika litteraturen angav att den tjuvmjölkade boskap om nätterna (capri = get & mulgus = mjölk). Nattskärra är det idag vedertagna namnet på denna fantastiska lilla fågel som från Centralafrika återvänder till vårt land samtidigt med de sista av våra flyttfåglar, i slutet av maj. Det är fantastiskt att Bergslagens skogar och myrmarker, med ett överflöd av nattaktiva insekter, lockar denna spröda lilla fågel att återvända år efter år. Om den inte ruvar i sitt oansenliga rede på marken tillbringar den dagarna sittande på en lavprydd tallgren, där den näst intill är omöjlig att upptäcka. När mörkret faller vaknar den upp och börjar veva på sin nästan metalliska och surrande sång, som kan höras många timmar i sträck. För att ibland avbrytas av en förbiflygande nattfjäril som snabbt fångas och förtärs. Nattskärran är en värmeälskande fågel och dess vana att sitta på värmeabsorberande grusvägar för att värma sig om nätterna, har blivit dess öde.

Annons

Annons

I takt med att skogsbilvägarna blivit fler och fler har nattskärrornas antal minskat, och idag är beståndet bara en spillra av vad den en gång varit.

Under nästan femtio år har jag varje vår- och försommar besökt skogarna och myrmarkerna norr om Näverkärret för att få se, höra och uppleva denna mytomspunna fågel. Varje gång jag möter nattskärran känns det på något vis som om ordningen i naturen till viss del fortfarande fungerar. Med den årliga flytten från Afrika, med alla faror efter vägen. Till dom ännu så länge välkomnande, magra tallmoarna, som omgärdar myrmarkerna i våra bergslagsskogar. Från att ha varit en vanligt förekommande fågel har den under nittonhundratalet sakta men säkert trängts undan till de magra tallmoarna som omgärdar bergslagsskogarnas myrar och mossar; Ensjömossen Smalmosse och Kaxmossen, för att nämna några.

Om Köpings kommun säger ja till kortsiktig vindkraft i det här området krymper utrymmet ytterligare för en av våra mest fascinerande fåglar.

Hasse J.

Illustratör/skribent

Nästa artikel under annonsen

Till toppen av sidan
Hej! Vi använder cookies.
Vi gör det för att förbättra funktionaliteten på sajten, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att allt fungerar som det ska.
Vår policy