På 1980-talet var jag ofta i Tyskland för jobbet. Jag hade flugit till Düsseldorf där jag blev hämtad av företaget jag skulle besöka. Efter besöket skulle jag ta mig vidare till Saarbrücken och tog tåg dit. En givande resa med samtal med medresenärer. Intressant iakttagelse direkt var att folk satte sig på platser intill andra passagerare. Man ville ha kontakt.

Samtalen vi förde var i första hand på tyska men det kom andra människor som inte talade tyska och då kunde man kanske använda engelskan. Passagerare gick av efter rutten men de tomma platserna fylldes snart med nypåstigna. Jag tyckte det var så trevligt att åka tåg så jag avbokade flygresan hemåt och tog tåget hem till Sverige. I Hamburg-Altona blev det tågbyte till Skandinavienexpressen med destination Köpenhamn. Fortfarande var det givande pratstunder med medresenärerna. Sedan vidare mot Helsingborg via Helsingör. Från Helsingborg gick färden norrut till Eskilstuna där jag steg av.

Det slog mig att ju längre upp i landet man kom desto tystare blev folk. I Skåne fanns det fortfarande passagerare som bytte några ord med varandra men därifrån blev tystnaden allt mer påtaglig. Jag tror inte att jag hörde någon mer än konduktören säga något från Norrköping till Eskilstuna. Vid några andra tillfällen har jag åkt tåg från Göteborg till KAK-området och då konstaterat att genom Västergötland hörs den glada västgötska dialekten och skratten men när man kommer närmare Örebro då slocknar samtalen i tågkupén.

Om man övernattar på ett hotell i Sverige och intar frukosten i hotellets matsal så hälsar man sällan på varandra. Skillnad är det i Tyskland som jag känner bäst till. Där säger man ”guten morgen”( god morgon) när man kommer in i matsalen, vid buffédisken eller då man passerar andra hotellgäster vid borden. Vid lunchtid säger man ”Mahlzeit” (smaklig måltid) till varandra. Sådana traditioner gillar jag. Då jag här i Sverige kommer in till frukosten på hotellrestaurangen och säger ”god morgon” så tittar de flesta förvånat upp och man kan se på ansiktsuttrycken att de tänker ”är han onykter eller förståndshandikappad”. Undantag de som redan sitter med mobiltelefonen som varken hör eller ser sin omgivning. Sverige är fantastiskt. Tänk om vi hade vintermörker året om! Då skulle vi slippa se varandra.

”Have a nice day ”eller på svenska ”ha dä”. (Inte för många ord är viktigt.)

Börje Holgersson (85+)

Kungsör